fredag 8 juni 2012

Kära vänner, hoppas ni kan förlåta mig....

Hej mina underbara vänner......


 Om ni finns kvar därute älskade vänner så ramla inte baklänges nu... det är jag.. som vaknat till liv igen.... Jag vill börja med att säga förlåt... Förlåt för att jag  varit borta så länge och inte talat om varför... Många gånger har jag menat att skriva några rader men sen har det inte blivit av... Jag har nog inte riktigt vetat vad jag skulle skriva och då har det bara blivit att jag skjutit på det, lite mer o lite mer... Sen skämdes jag för att jag inte skrivit och då visste jag absolut inte vad jag skulle skriva till er..... Men nu så känns det bättre, jag känner mig lite bättre, nej väldigt mycket bättre :))...


Det började nog redan i höstas då Emil flyttade.... mitt hjärta tog lång tid på sig att läka... Mä! kanske många tycker, vadå, det är ju livets gång... att barnen flyttar... Jo, visst är det så... men för mig var det väldigt jobbigt.. Insåg nog inte riktigt hur jobbigt..
Sen så blev det mer o mer på jobbet... Missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb och mina arbetskamrater och till o med min chef... Han är helt underbar... :)) Men jag tog mig kanske lite vatten över huvudet, hade jag mått som vanligt, och "The Fantastic Four" hade varit samlade så hade det säkerligen gått som en dans.. Men nu så var det ju inte så... Samtidigt som min kärriär var på topp med hur mycket jobb som helst så gick jag igenom min största livskris någonsin... Tomheten efter Emil...
Fanns ingen som var lyckligare än jag när han tog sig in på Elitfotbollgymnasiet... så som han slitit för att ta sig dit... Men ändå... Herregud vad jag har saknat honom.. varje dag...
Och lilla Filip som också mått dåligt och saknat sin storebror... men samtidigt på alla sätt o vis försökt uppmuntra sin lilla mamma... Lilla goa gubben : ))


Så till slut efter veckor o månader av jobb, sena kvällar, tidiga mornar och  helger plus att jag faktiskt varit ganska ledsen så sa det liksom lite stopp. Jag fick helt enkelt stanna upp och lugna ner mig lite.... Ta en sak i taget, , helt plötsligt var det lite fara för min hälsa och jag förstod ingenting... Det gjorde mig rädd... orolig och det blev nästan så att jag isolerade mig lite....

Men nu har det gått ett tag och jag har väl kanske förstått att min egen häsla också måste skötas om...
Mycket har hänt på vägen, upp o ner o upp igen... det här är  i allafall en liten sammanfattning för att ni ska veta lite om varför jag bara "försvann"....


Nu är det äntligen sommar och allt känns lite lättare... : )) Jag har saknat er enormt mycket och haft väldigt dåligt samvete för att jag inte skrivit nåt till er på så länge...
Har sett att några av er har varit inne flera gånger och undrat vad som hänt, vart jag tagit vägen... Åhh va dåligt samvete jag har fått då... samtidigt som det har värmt mitt lilla hjärta enormt...

Nu är jag tillbaka, jag o killarna mår bra och njuter av att det är sommar och snart semester och sommarlov. Emil slutade faktiskt igår redan, men måste vara på plats för fotbollens skull. Han kommer att vara ledig i 4 veckor under sommaren, då kommer han hem :))
Då ska vi sitta här, i vår trädgård, under det stora äppleträdet och bara njuta av att vara tillsammans..
Härligt.. Eller hur... : ))

Jag har saknat er... väldigt mycket.... Men nu är ja tillbaka :))

Stor varm kram fylld med kärlek till er allihop.

Jessica




24 kommentarer:

Vita små hjärtan sa...

Å gumman vad go du är!!! Jag förstår saknaden efter honom!
Ta nu hand om dig så mycket du bara kan!Det är viktigt...
Stor kram till dig/Agnetha

Chokladvillan 1910 sa...

Skönt attt höra att du är på väg tillbaka ;) Härligt ! Inte behöver du ha dåligt samvete heller, saker & ting händer/förändras, ibland blir det svårt att hantera... Jag antar att det är livet ;)
Många kramar Anki

Anette-Ljusa drömmar på landet sa...

Du är så välkommen tillbaka och du ska absolut inte ha ngt dåligt samvete...det viktigaste är du och din hälsa !!
Ha en go helg..kram Anette

Gunillasljusglimtar sa...

....åh jag blir rörd av ditt fina inlägg...gogumman inte ska du ha dåligt samvete för oss här ute när du går igenom såna här saker...Du är en riktigt sann person som verkligen beskrivet livet..för så jobbigt kan det verkligen vara.Hoppas att en sån go människa som du får en härlig sommar med de dina...Välkommen tillbaka ska du vara,såå kul att höravi från dej:)...kram /Gunilla

Anonym sa...

Börjar med att säga vilka underbara bilder!!!
Sen ska ingen ha dåligt samvete för en blogg. Dom som finns kvar, finns kvar, efter ett uppehåll.
Förstår varför du inte prioriterat bloggen......
Du är välkommen tillbaka.
Kram
AC

Anette sa...

Åhhh halloj vännen
Tusen tack för din goa kommentar den värmde:)
Förstår att du haft mycke,ibland känns de som allt stiger en åt huvudet bara ....skönt att du lugna ner dej vännen .
Vilken underbar plats att sitta på,jättefint:)
Ha de så bäst och bara njut o ta till vara den härliga tid vi har framför oss nu.
Kramar i massor.
Anette

STENLYCKA sa...

Goa Jessica så roligt att du är tillbaka!!! Inte behöver du be om förlåtelse, förstår precis hur det kan bli. Jag hade det jätte jobbigt när våran son flyttade hemifrån. Det måste få ta tid innan man kan gå vidare.
Bilderna från din trädgård är så ljuvliga!
Ha det nu så bra och gott att ha dig tillbaka!Det gläder mig att höra att du mår bättre!
Varma kramar från Raina

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Välkommen tillbaka, och inte behöver du säga förlåt för att du inte gjort inlägg. Blogga ska man göra när det känns rätt.
Förstår saknaden efter sonen, men samtidigt bra att du landat lite. Det där är ju en saknad som aldrig går över, blir desto roligare när man ses, och det gör ni snart.
Fina trädgårdsbilder, så mysigt ni har det.
Var rädd om dig
Kramar
AnnaMaria

Lottzy sa...

Härligt att du är på väg upp igen. Att vända upp igen det är lite som våren låt det spira i sin egen takt. Hoppas sommaren laddar dig så du blir dig själv igen. Ser fram emot fortsättningen på din blogg. Styrkekramar från Lottzy

Sofia sa...

Hallå vännen!
Gu´ske lov att det inte var riktigt alvarligt! Ja missförstå mig inte, förstår att det varit jobbigt... Vet att min mamma tog det riktigt hårt när jag flyttade hemifrån, ( yngst av 6 syskon...)vilket jag nog inte fattade då. Nej jag längtar inte till den dagen när mina pojkar drar i väg.... Skönt att du mår bättre nu i alla fall...och super kul att du är tillbaka!!!
Stoooor kram
Sofia

Sanna sa...

Jessica.

Inte ska du ha dåligt samvete. Som alla andra också skriver. Blogga ska inte vara ett krav utan det ska vi ju göra när vi har lust. Men visst var jag lite orolig. Härligt att du börjar få lusten tillbaka igen. Jag kan verkligen förstå dig och din saknad. Den är verkligen svår att tampas med i vissa stunder. Som du skriver en sak i taget, det är en bra livsfilosofi.

Ha det skönt och njut.

Kram Sanna

Blommiga Rutan sa...

Hej Jessica!

Bloggning ska ju vara kul, lustfyllt, inte ska du ha dåligt samvete för ett litet uppehåll!!!
Så är det ju för de flesta bloggar, att det går lite upp och ner!

Javisst är det jobbigt när barnen flyttar, riktigt, riktigt jobbigt, jag vet, tyckte och kände som dig när barnen flyttade, förstår dig så bra.

Ta nu hand om varandra och sommaren, njut av tiden han är hemma och ha det sååå bra.

Kram Anncathrine

PS Underbara bilder, förresten.

Villa Björkenäs Backen sa...

Hej på dig på!
Välkommen tillbaks !
Skönt att du börjar komma tillbaks.... viktigt ändå att stanna upp.
Det är klart att det blir en omställning i livet.
Jag bävar mig för den dagwn att första ska flytta...

Ta hand om dig på! Er ! Vålkommen tillbaks !

Kramar Sirpa

Änglarum sa...

Hej fina efterlängtade du! så roligt med ett inlägg från dig,med massor av både glädje o sorg! förstår att det har varit tufft,man läser mellan raderna o förstår... må så gott o välkommen åter ;=)kram Jessica

Unknown sa...

Hej Gulliga Du

Inte ska du känna något "svek" mot oss, ej heller ska du ge någon förklaring...
Det är klart att du är saknad, men, du får inte belasta dej, utan det här ska bara vara kul, och, man får även stöttning om man vill ha det.
Men du ska veta, kul att du är tillbaka.
Njuter av dina bilder!

Varma Kramar
/Maggan

Lotta Zetterling sa...

Finaste Jessica jag förstod att något hänt, och jag har tänkt på dig massor av gånger. Men som alla skriver så belasta dig inte med dåligt samvete för att du inte har skrivit, allt har sin tid och livet går upp och ner.Jag är glad att du är tillbaka min vän.
Kram Lotta

Anneli sa...

Varmt välkommen igen till oss!
Har ofta tänkt på dig, men så vill man inte skriva och undra............

Förstår din sorg ,kan nog bli en enorm saknad när barnen lämnar hemmet för gott.
Min son har "smygflyttat" ut till ett hus i trädgården, så han bor hemma men ändå inte..........känns som en bra start.

Skönt i alla fall att du mår lite bättre, sommaren kan nog hjäpa dig, allting känns ju bättre då.....

Stor kram till dig min vän,
Anneli

Här är gudagott att vara ! sa...

Välkommen tillbaka ♥
- Vilket underbart fint, känslosamt och efterlängtat inlägg från dej.
Inte ska man ha dåligt samvete för att man inte orkar blogga !- Mycket viktigare då att man fokuserar på det som verkligen är viktigt i livet...Och det är ju att familjen och man själv ska må bra.
Så bra att du faktiskt kunde stanna upp och reflektera över varför du mådde så dåligt.
Ingen är någon övermänniska och man måste absolut ta kroppens larmsignaler på allvar.
Så kul att din äldste son faktiskt klarar av att bo hemifrån och sköta sej själv...Det är jobbigt när dom drar i väg, men man har ju faktiskt lyckats med sitt uppdrag som förälder när dom fixar det ♥
Varmaste kramar till dej och sköt nu om dej !
Anneli

Anonym sa...

Välkommen tillbaka, ibland måste man stanna upp och tänka efter... samla sig.

Kram Birgitta

VACKRA hem & interiör sa...

Skönt att du mår bättre och roligt att det blev så bra med ljusstakarna! Hoppas du får en jättehärlig sommar tillsammans med din familj!!!
Kram
Pia

Vår sekelskiftes-dröm sa...

Hej!
Så fin trädgård ni har!
Ibland kan allt kännas lite för mycket bara.
Ha en bra början på veckan!
Kram Anette

Marie maräng sa...

Hej!
Det är första gången jag tittar in till dig.. så fina trädgårdsbilder du visar.

Jag förstår precis hur du känner, jag har en dotter som i augusti började studera 40 mil hemifrån. Man är samtidigt glad för deras skull och andra sidan finns där en stor tomhet och saknad med många tårar...Det var även mycke annat som hände så jag mådde inget vidare... men det är på bättringsvägen.

Hoppas ni får en härlig tid tillsammas.

Allt gott till er!
Kram Marie

Jenny sa...

Hej Jessica!
Vad kul att höra från dig igen, förstår att du haft annat än bloggen att tänka på..skönt att du mår bättre nu, hoppas ni får en underbar sommar hela familjen!

Kraam Jenny

Norr om Köpenhamn sa...

Kära vännen :)
Kul att ha dig tillbaks. Full förståelse för din paus. Det är ju jätteviktigt att lyssna på sin kropp. Något jag med råge har lärt mig de sista åren.
Din stackare som har haft det så tufft....längtan kan verkligen göra ont! Men jag hoppas att du och pojkarna får en riktigt underbar sommar ihop. Där under äppleträdet i er fina trädgård förstår jag att ni trivs :))

Må gott sötis och lova mig att du inte har dåligt samvete för något. Det viktigaste är att du mår bra!!

Stor varm kram
Ulrika