Hej mina underbara vänner......
Om ni finns kvar därute älskade vänner så ramla inte baklänges nu... det är jag.. som vaknat till liv igen.... Jag vill börja med att säga förlåt... Förlåt för att jag varit borta så länge och inte talat om varför... Många gånger har jag menat att skriva några rader men sen har det inte blivit av... Jag har nog inte riktigt vetat vad jag skulle skriva och då har det bara blivit att jag skjutit på det, lite mer o lite mer... Sen skämdes jag för att jag inte skrivit och då visste jag absolut inte vad jag skulle skriva till er..... Men nu så känns det bättre, jag känner mig lite bättre, nej väldigt mycket bättre :))...
Det började nog redan i höstas då Emil flyttade.... mitt hjärta tog lång tid på sig att läka... Mä! kanske många tycker, vadå, det är ju livets gång... att barnen flyttar... Jo, visst är det så... men för mig var det väldigt jobbigt.. Insåg nog inte riktigt hur jobbigt..
Sen så blev det mer o mer på jobbet... Missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb och mina arbetskamrater och till o med min chef... Han är helt underbar... :)) Men jag tog mig kanske lite vatten över huvudet, hade jag mått som vanligt, och "The Fantastic Four" hade varit samlade så hade det säkerligen gått som en dans.. Men nu så var det ju inte så... Samtidigt som min kärriär var på topp med hur mycket jobb som helst så gick jag igenom min största livskris någonsin... Tomheten efter Emil...
Fanns ingen som var lyckligare än jag när han tog sig in på Elitfotbollgymnasiet... så som han slitit för att ta sig dit... Men ändå... Herregud vad jag har saknat honom.. varje dag...
Och lilla Filip som också mått dåligt och saknat sin storebror... men samtidigt på alla sätt o vis försökt uppmuntra sin lilla mamma... Lilla goa gubben : ))
Så till slut efter veckor o månader av jobb, sena kvällar, tidiga mornar och helger plus att jag faktiskt varit ganska ledsen så sa det liksom lite stopp. Jag fick helt enkelt stanna upp och lugna ner mig lite.... Ta en sak i taget, , helt plötsligt var det lite fara för min hälsa och jag förstod ingenting... Det gjorde mig rädd... orolig och det blev nästan så att jag isolerade mig lite....
Men nu har det gått ett tag och jag har väl kanske förstått att min egen häsla också måste skötas om...
Mycket har hänt på vägen, upp o ner o upp igen... det här är i allafall en liten sammanfattning för att ni ska veta lite om varför jag bara "försvann"....
Nu är det äntligen sommar och allt känns lite lättare... : )) Jag har saknat er enormt mycket och haft väldigt dåligt samvete för att jag inte skrivit nåt till er på så länge...
Har sett att några av er har varit inne flera gånger och undrat vad som hänt, vart jag tagit vägen... Åhh va dåligt samvete jag har fått då... samtidigt som det har värmt mitt lilla hjärta enormt...
Nu är jag tillbaka, jag o killarna mår bra och njuter av att det är sommar och snart semester och sommarlov. Emil slutade faktiskt igår redan, men måste vara på plats för fotbollens skull. Han kommer att vara ledig i 4 veckor under sommaren, då kommer han hem :))
Då ska vi sitta här, i vår trädgård, under det stora äppleträdet och bara njuta av att vara tillsammans..
Härligt.. Eller hur... : ))
Jag har saknat er... väldigt mycket.... Men nu är ja tillbaka :))
Stor varm kram fylld med kärlek till er allihop.
Jessica